Dagen som man aldrig trodde skulle komma, kom. Jag hämtade upp Bambino strax innan nio, tog lite kort, gav honom lite mat, och släppte ut honom i lilla hagen upp vid husen. Där åt han lite hö, och jag tog lite fler kort, filmade också en liten snutt. Sen strax efter nio tog jag upp honom till stallet, pappa och mannen som skulle sköta bultpistolen kom. Han började göra iordning sina grejer, Bambino fick en hink med äpplen, morötter, pellets och betfor som han glatt mumsade i sig medans jag tog av honom täcket. Sen satte han bara bultpistolen mot pannan och det small till, Bambino märkte ingenting utan bara föll ihop. Jag trodde innan att han skulle rycka och ha sig, men han låg helt stilla, med munnen full med mat. Jag satte mig ner och klappade om honom en sista gång, sen gick jag in i stallet medan han avblodades. Bara en kort stund senare kom grävmaskinen och hämtade honom och körde ner honom till tallskogen där han begravdes, jag var dock inte med då, utan höll mig inne.
Jag är verkligen glad över att jag stannade kvar och var med, trots att pappa ville att jag skulle gå in. Bambino har alltid ställt upp för mig, så för mig var det självklart att vara med honom ända till slutet.
Gud vad jag saknar min ponny:'(

Skrev detta på bdb direkt efteråt:
"Innan vi tog bort honom började det snöa rejält och man såg knappt femtio meter framför sig, och nu när han ska begravas skiner solen, och jag, som tar det som ett tecken på att han är lycklig och har det bra nu, lipar som fan..."
Det var enda gången solen sken idag.. :')

Jag vet att livet går vidare, och att det här var det bästa för honom, men just nu känns det tomt, och jag kommer sakna honom något fruktansvärt. Bara det att hämta in hästarna ikväll kändes jobbigt, och inte blev det lättare när Liten kommer in i stallet och gnäggar efter sin "pappa", som inte längre står i sin box:'(