Hästarna i mitt 20-åriga liv
Tänkte att det kan vara kul att gå igenom vilka som passerat genom åren (ja, jag härmar dig Malin lite;P)...
Palle kom nog först, en liten russkorsning, tror jag, som jag fick låna och rida lite på när jag var en 3-4 år. En riktig avkastarkung var han i unga dar även om han var rätt lugn när jag hade honom (kan ju iofs haft med åldern att göra då han var 24+ när jag hade honom). Det är också förmodligen den ponnyn i byn som flest invånare lärt sig rida på!
Sen kom väl Bambino, som jag fick när jag var fem år gammal, han var då föl:D Han köptes in av en annan här i byn, för 5 000kr:P Bambino var ju lite väl ung, och det var jag med, så vid den här perioden red jag mest på ridskola, först i Tryggestad och sen hos Ninni i Långöre.
Petrus fick jag tror jag när jag var tio, tror jag (gud så dåligt minne jag har)... En liten grå b-ponny som snabbt blev mitt allt:) Vi var lika höjdrädda båda två, men så länge hindrena höll sig på LD nivå, så var vi snabbast;) Petrus och jag rejsade en gång mot Mimmi och halvblodet Safir som hon lånade en sommar, gissa vem som var snabbast?:D Hahah, Petrus och jag slog dem med hästlängder:D Men det var inte bara roligt med Petrus, i hoppningen fick vi ju börja om från början när jag fick honom, han stannade/kastade sig åt sidan vi var och vartannat hinder. Vi fick dock ordning på oss tack vare Bengt, som jag började träna för när jag fick Petrus:) Åren gick och till slut fick jag ju lämna ifrån mig Petrus till Carin, för benen mina blev för långa:(
Petrus och Viktor, som hade honom ett litet tag efter mig:)
I stället så började jag nu rida på Bambino, men oj vilken skillnad det var på häst (ponny)! Vilka duster vi hade Bambino och jag:P Men all träning, och hjälpen vi fick av Anna Ericsson gjorde att Bambino och jag blev ett mer sammansvetsat team än jag trodde var möjligt. Vi var med på de små klubbtävlingarna vi i Örkk ordnade här hemma (som då var väldigt välbesökta!) och vi vann nästan alltid i hoppningen, Bambino smög runt hinderstöden och jag satt och hejjade på - något han älskade!:D Vi tävlade väl klasser upp till LC-LB i både hopp och dressyr, mer vågade jag inte, även om han hade kapaciteten:P Idag ångrar jag lite att jag inte var modigare, för då hade vi kunnat gå långt, i både hopp och dressyr, men man får vara nöjd med det som varit. Jag kommer aldrig hitta en sådan här häst igen, så jag är glad att jag fick de 16 år som jag faktiskt fick med honom!<3
Bambino somnade ju in den 17:e februari i år, på min namnsdag och på dagen efter min födelsedag, men som jag ser det så förlorade jag en älskad ponny men fick en ängel i stället:')
Det går inte en dag utan att han finns i mina tankar....
När jag växte ur Bambino så lånade jag hem en häst från Skåne (Skånehästen kallad), hästen tillhörde pappas jobbarkompis och hans fd flickvän. Det skulle vara en superläromästare, och visst han gick Polis-EM (eller VM) i hoppning och var bara 13 år när jag fick honom. Ganska snabbt förstod man dock att jag som 15-åring aldrig skulle klara av den här hästen. Han bockade jämt, i början bara vid hoppning (efter varje hinder bockade han, men bara efter sista hindret om man red en bana...) men i slutet så kände man direkt när man satte foten i stigbygeln att han var som en tickande bomb.
Det enda jag har honom att tacka är att jag numera är rätt bra på att tidigt känna och förutse vad hästen ska göra och kunna stoppa den, men det är allt. Jag vågade inte rida storhäst på rätt många månader även efter att han åkt hem till skåneland.
Idag är Bender, eller Quincy C som han hette, tydligen död, dog förra året enligt blupsidan. Även om det är tråkigt så förstår jag varför.... :P Pappas sk "jobbarkompis" berättade sedan för oss att han flugit av ett antal gånger på den här hästen, och att man var tvungen att slå en påk mellan öronen på honom för att få honom sluta bocka(!), snällt tyckte både pappa och jag att han inte kunde sagt det tidigare... :@
Efter galningen från Skåne hämtade vi hem PH!:D Fina fina PH, stort och grannt travsto på fyra år, heter Philtre men det blev snabbt till PH. En jätte trevlig tjej, mysig på alla sätt och vis, men med unghästens osäkerhet. Vi tränade rätt mycket för Nettan när hon bodde här, och det gick väl bra, från 0 till hoppa bana på 70 och gå i hyffsad form på bara ett år. Tyvärr kom hon ju efter Bender och mitt självförtroende var nere i botten, så hennes osäkerhet blev för jobbig för mig, som knappt vågade rida stor häst hos Ninni på vinteraktivitetsdagen vi hade i skolan:/
Hon såldes till en tjej nere i Skåne, och jag tror att hon har henne kvar fortfarande, det fungerade iaf hur bra som helst för dom!:)
Sen kom Kotten, som jag döpte om till Fellini;) hahaha, jaa, hur vi kunde köpa den lilla dåren fattar jag inte än idag;O Fattar inte heller hur ägaren kunde sälja till oss, men hon behövde väl de där 3 000 kronorna:S Kotten var en liten (145 mätte vi honom till hemma, 153 stod det i annonsen...) travhingst med okänd stam och utåttåade ben runt om.. Han var nyss inriden och det var inga problem, sen när jag satt upp några dagar senare (med pappa som höll i) ställde han sig på bakbenen och gick runt, mitt ben hamnade underst och jag har tyvärr fortfarande men efter den dagen. Pappa slängde såklart upp mig igen och vi gick en bit, och han skötte sig, men vi ringde sen och frågade om vi kunde lämna tillbaka honom. Då hade de ju redan handlat upp de där 3000 kronorna, ok sa vi, och kastrerade det lilla odjuret och jobbade med honom från marken. Han blev riktigt fin och trevlig i psyket:)
Sen såldes han till Halmstad, vi åkte och lämnade honom och hon fick ha honom på prov i 3 månader, generöst tyckte vi och vi gick +-0 på den hästaffären, något pappa är chockad över än idag:P
Tyvärr så fick ju förra ägaren fnatt när jag satte ut honom på annons, då hon inte fattade att vi gärna ville ha tillbaka iaf pengarna för nedlagt arbete och kastreringen (sen satte jag ju ut ett högre pris för att inte han skulle åka till Italien). Då kunde hon minsann tänka sig att köpa tillbaka honom, för 3 000kr! Icke sa vi, och han såldes till tjejen i halmstad för 7500kr och hon var jätte nöjd. Han busade en hel del med henne när hon red in honom, men sedan gick han banor på 110cm, så det gick ju bra iaf:)
Efter Kotten så köpte jag nog Jesus, han köptes ju vintern -04, då 1½ år och allmän efter i sin utveckling:/ Men som alla vet så blev den fula ankungen en vacker svan!;) Han är ju fortfarande i vår ägo, men efter ett uppdagat ryggproblem i samband med försäljning i höstas så ska han nu nästa vecka ner till Helsingborg och undersökas ordentligt. Sen får vi se hur det går..
Medans Jesus fortfarande var bäbis så lånade jag hem Sickan från Läckeby:) En åttaårig mörkmörkbrun halvblodsdam vid namn Classica. Bästa tänkbara läromästare och objekt på samma gång, både hon och jag utvecklades ENORMT det året jag fick äran att ha henne:) Från att inte ha vågat hoppa mer än 70cm på storhäst så hoppade jag 135-centimeters trippelbarrar på träning (för Bengt)! Med henne vågade jag hoppa och vi båda förbättrade vår teknik och ridglädje det året:D Sen åkte hon ju tillbaka till Frida, och bar ngt halvår senare så sålder hon till Blekinge tror jag. Jag visste ju att hon skulle säljas, men det överpriset Frida ville ha kunde jag inte betala, men jag är inte ledsen för det, huvudsaken är att hästen har det bra, oavsett om den är hos mig eller hos någon annan:)
Med Sickan tävlade jag ett par gånger, första tävlingen var i Tryggestad, en 0.90m som vi vann:) Sen hoppade vi lite hos Ninni med en andraplacering i 1m bla, och så fick vi till en felfri runda i 1.10m-klassen i Åkerbo (vår andra 1.10m-hoppning, och min andra 1.10m-klass någonsin!). Trots att vi blev utan placering tycker jag att det var ett bra avslut på vår tid tillsammans:)
Sommaren jag tog hem Sickan blev jag också med barn, nej jag menar med Billy;P Det var han som stod för barnet, haha!;) Det var Bengt som tyckte att jag skulle ha honom, så då åkte vi och kollade på honom, och tre dagar senare stod han i transporten på väg hem till Gärdslösa:) Det första jag gjorde med honom var att kapa manen på honom, lång tunn travarman passar inte på halvblod:p
Billy reds sedan av Jelik, medan jag hade Sickan, sedan tog jag över honom och tränade mkt för Bengt. Vi startade som högst en clearround på 80cm (klubbnivå), med felfritt resultat:)
Billy har nu lånats ut till en tjej i närheten av köpingsvik, och där trivs han som fisken i vattnet:D
Vem var det som kom sen då? Hälge tror jag? Pacific var jag nere och hämtade i Skåne i juni 2008, så stolt över att jag klarade av att åka ner och hämta honom helt själv:)
Jag säger bara Hälge = Holländsk nervös rodeoälg med enorm hoppkapacitet korsat med 175 cm nallebjörn:D
Han finns såklart kvar här hemma, och efter att han har fått flytta runt hela livet så ska han få stanna hos mig, han trivs så bra här på Öland:)<3
Sen kom Liten!:D Min lilla bäbis (stora bäbisen i familjen är såklart Jesusbarnet;)), som jag döpte till Maverick, men som såklart kallas Liten:) Korsning hbl/knabstrupper, och född 29 april 2008. Köpte honom på sensommaren, hämtade hem honom en månad senare. Snällare och coolare föl fick man leta efter, och han är fortfarande likadan:) Ska bli skitkul att börja löshoppa och tömköra honom sen när han blir lite äldre!
Det var väl i stort sett alla hästarna jag haft, sen har vi ju såklart Stjärna och Besten, men det är mer familjens hästar än mina:)
Hej då!:P
Palle kom nog först, en liten russkorsning, tror jag, som jag fick låna och rida lite på när jag var en 3-4 år. En riktig avkastarkung var han i unga dar även om han var rätt lugn när jag hade honom (kan ju iofs haft med åldern att göra då han var 24+ när jag hade honom). Det är också förmodligen den ponnyn i byn som flest invånare lärt sig rida på!
Sen kom väl Bambino, som jag fick när jag var fem år gammal, han var då föl:D Han köptes in av en annan här i byn, för 5 000kr:P Bambino var ju lite väl ung, och det var jag med, så vid den här perioden red jag mest på ridskola, först i Tryggestad och sen hos Ninni i Långöre.
Petrus fick jag tror jag när jag var tio, tror jag (gud så dåligt minne jag har)... En liten grå b-ponny som snabbt blev mitt allt:) Vi var lika höjdrädda båda två, men så länge hindrena höll sig på LD nivå, så var vi snabbast;) Petrus och jag rejsade en gång mot Mimmi och halvblodet Safir som hon lånade en sommar, gissa vem som var snabbast?:D Hahah, Petrus och jag slog dem med hästlängder:D Men det var inte bara roligt med Petrus, i hoppningen fick vi ju börja om från början när jag fick honom, han stannade/kastade sig åt sidan vi var och vartannat hinder. Vi fick dock ordning på oss tack vare Bengt, som jag började träna för när jag fick Petrus:) Åren gick och till slut fick jag ju lämna ifrån mig Petrus till Carin, för benen mina blev för långa:(
Petrus och Viktor, som hade honom ett litet tag efter mig:)
I stället så började jag nu rida på Bambino, men oj vilken skillnad det var på häst (ponny)! Vilka duster vi hade Bambino och jag:P Men all träning, och hjälpen vi fick av Anna Ericsson gjorde att Bambino och jag blev ett mer sammansvetsat team än jag trodde var möjligt. Vi var med på de små klubbtävlingarna vi i Örkk ordnade här hemma (som då var väldigt välbesökta!) och vi vann nästan alltid i hoppningen, Bambino smög runt hinderstöden och jag satt och hejjade på - något han älskade!:D Vi tävlade väl klasser upp till LC-LB i både hopp och dressyr, mer vågade jag inte, även om han hade kapaciteten:P Idag ångrar jag lite att jag inte var modigare, för då hade vi kunnat gå långt, i både hopp och dressyr, men man får vara nöjd med det som varit. Jag kommer aldrig hitta en sådan här häst igen, så jag är glad att jag fick de 16 år som jag faktiskt fick med honom!<3
Bambino somnade ju in den 17:e februari i år, på min namnsdag och på dagen efter min födelsedag, men som jag ser det så förlorade jag en älskad ponny men fick en ängel i stället:')
Det går inte en dag utan att han finns i mina tankar....
När jag växte ur Bambino så lånade jag hem en häst från Skåne (Skånehästen kallad), hästen tillhörde pappas jobbarkompis och hans fd flickvän. Det skulle vara en superläromästare, och visst han gick Polis-EM (eller VM) i hoppning och var bara 13 år när jag fick honom. Ganska snabbt förstod man dock att jag som 15-åring aldrig skulle klara av den här hästen. Han bockade jämt, i början bara vid hoppning (efter varje hinder bockade han, men bara efter sista hindret om man red en bana...) men i slutet så kände man direkt när man satte foten i stigbygeln att han var som en tickande bomb.
Det enda jag har honom att tacka är att jag numera är rätt bra på att tidigt känna och förutse vad hästen ska göra och kunna stoppa den, men det är allt. Jag vågade inte rida storhäst på rätt många månader även efter att han åkt hem till skåneland.
Idag är Bender, eller Quincy C som han hette, tydligen död, dog förra året enligt blupsidan. Även om det är tråkigt så förstår jag varför.... :P Pappas sk "jobbarkompis" berättade sedan för oss att han flugit av ett antal gånger på den här hästen, och att man var tvungen att slå en påk mellan öronen på honom för att få honom sluta bocka(!), snällt tyckte både pappa och jag att han inte kunde sagt det tidigare... :@
Efter galningen från Skåne hämtade vi hem PH!:D Fina fina PH, stort och grannt travsto på fyra år, heter Philtre men det blev snabbt till PH. En jätte trevlig tjej, mysig på alla sätt och vis, men med unghästens osäkerhet. Vi tränade rätt mycket för Nettan när hon bodde här, och det gick väl bra, från 0 till hoppa bana på 70 och gå i hyffsad form på bara ett år. Tyvärr kom hon ju efter Bender och mitt självförtroende var nere i botten, så hennes osäkerhet blev för jobbig för mig, som knappt vågade rida stor häst hos Ninni på vinteraktivitetsdagen vi hade i skolan:/
Hon såldes till en tjej nere i Skåne, och jag tror att hon har henne kvar fortfarande, det fungerade iaf hur bra som helst för dom!:)
Sen kom Kotten, som jag döpte om till Fellini;) hahaha, jaa, hur vi kunde köpa den lilla dåren fattar jag inte än idag;O Fattar inte heller hur ägaren kunde sälja till oss, men hon behövde väl de där 3 000 kronorna:S Kotten var en liten (145 mätte vi honom till hemma, 153 stod det i annonsen...) travhingst med okänd stam och utåttåade ben runt om.. Han var nyss inriden och det var inga problem, sen när jag satt upp några dagar senare (med pappa som höll i) ställde han sig på bakbenen och gick runt, mitt ben hamnade underst och jag har tyvärr fortfarande men efter den dagen. Pappa slängde såklart upp mig igen och vi gick en bit, och han skötte sig, men vi ringde sen och frågade om vi kunde lämna tillbaka honom. Då hade de ju redan handlat upp de där 3000 kronorna, ok sa vi, och kastrerade det lilla odjuret och jobbade med honom från marken. Han blev riktigt fin och trevlig i psyket:)
Sen såldes han till Halmstad, vi åkte och lämnade honom och hon fick ha honom på prov i 3 månader, generöst tyckte vi och vi gick +-0 på den hästaffären, något pappa är chockad över än idag:P
Tyvärr så fick ju förra ägaren fnatt när jag satte ut honom på annons, då hon inte fattade att vi gärna ville ha tillbaka iaf pengarna för nedlagt arbete och kastreringen (sen satte jag ju ut ett högre pris för att inte han skulle åka till Italien). Då kunde hon minsann tänka sig att köpa tillbaka honom, för 3 000kr! Icke sa vi, och han såldes till tjejen i halmstad för 7500kr och hon var jätte nöjd. Han busade en hel del med henne när hon red in honom, men sedan gick han banor på 110cm, så det gick ju bra iaf:)
Efter Kotten så köpte jag nog Jesus, han köptes ju vintern -04, då 1½ år och allmän efter i sin utveckling:/ Men som alla vet så blev den fula ankungen en vacker svan!;) Han är ju fortfarande i vår ägo, men efter ett uppdagat ryggproblem i samband med försäljning i höstas så ska han nu nästa vecka ner till Helsingborg och undersökas ordentligt. Sen får vi se hur det går..
Medans Jesus fortfarande var bäbis så lånade jag hem Sickan från Läckeby:) En åttaårig mörkmörkbrun halvblodsdam vid namn Classica. Bästa tänkbara läromästare och objekt på samma gång, både hon och jag utvecklades ENORMT det året jag fick äran att ha henne:) Från att inte ha vågat hoppa mer än 70cm på storhäst så hoppade jag 135-centimeters trippelbarrar på träning (för Bengt)! Med henne vågade jag hoppa och vi båda förbättrade vår teknik och ridglädje det året:D Sen åkte hon ju tillbaka till Frida, och bar ngt halvår senare så sålder hon till Blekinge tror jag. Jag visste ju att hon skulle säljas, men det överpriset Frida ville ha kunde jag inte betala, men jag är inte ledsen för det, huvudsaken är att hästen har det bra, oavsett om den är hos mig eller hos någon annan:)
Med Sickan tävlade jag ett par gånger, första tävlingen var i Tryggestad, en 0.90m som vi vann:) Sen hoppade vi lite hos Ninni med en andraplacering i 1m bla, och så fick vi till en felfri runda i 1.10m-klassen i Åkerbo (vår andra 1.10m-hoppning, och min andra 1.10m-klass någonsin!). Trots att vi blev utan placering tycker jag att det var ett bra avslut på vår tid tillsammans:)
Sommaren jag tog hem Sickan blev jag också med barn, nej jag menar med Billy;P Det var han som stod för barnet, haha!;) Det var Bengt som tyckte att jag skulle ha honom, så då åkte vi och kollade på honom, och tre dagar senare stod han i transporten på väg hem till Gärdslösa:) Det första jag gjorde med honom var att kapa manen på honom, lång tunn travarman passar inte på halvblod:p
Billy reds sedan av Jelik, medan jag hade Sickan, sedan tog jag över honom och tränade mkt för Bengt. Vi startade som högst en clearround på 80cm (klubbnivå), med felfritt resultat:)
Billy har nu lånats ut till en tjej i närheten av köpingsvik, och där trivs han som fisken i vattnet:D
Vem var det som kom sen då? Hälge tror jag? Pacific var jag nere och hämtade i Skåne i juni 2008, så stolt över att jag klarade av att åka ner och hämta honom helt själv:)
Jag säger bara Hälge = Holländsk nervös rodeoälg med enorm hoppkapacitet korsat med 175 cm nallebjörn:D
Han finns såklart kvar här hemma, och efter att han har fått flytta runt hela livet så ska han få stanna hos mig, han trivs så bra här på Öland:)<3
Sen kom Liten!:D Min lilla bäbis (stora bäbisen i familjen är såklart Jesusbarnet;)), som jag döpte till Maverick, men som såklart kallas Liten:) Korsning hbl/knabstrupper, och född 29 april 2008. Köpte honom på sensommaren, hämtade hem honom en månad senare. Snällare och coolare föl fick man leta efter, och han är fortfarande likadan:) Ska bli skitkul att börja löshoppa och tömköra honom sen när han blir lite äldre!
Det var väl i stort sett alla hästarna jag haft, sen har vi ju såklart Stjärna och Besten, men det är mer familjens hästar än mina:)
Hej då!:P
Kommentarer
Trackback
